Biografi

Från Västerbron till Sofia, Petter Alexis Askergren är, för dom oinvigda, en äkta rövarbroder från Söder och numera även en legend inom svensk hiphop.
Det var samma år som Abba vann Schlagerfestivalen med ”Waterloo”, under en tid då Sverige fortfarande bara hade två tv-kanaler och Kulturhuset i Stockholm knappt hade invigts, som denna söderkis föddes. Ingen kunde ana då att han en dag skulle bli en oerhört viktig spelare inom en helt ny kultur-och musikscen i Sverige, nämligen hiphopen.

Man skulle kunna säga att han hade oddsen emot sig, med tanke på en dyslexi som förvandlade ord till svårtolkade bokstavssoppor och en ADHD som gjorde det svårt att behålla koncentrationen. Han visste därför sedan barnsben att han aldrig skulle slå sig in på den akademiska banan, utan att kreativiteten var hans språk.

Medan dom praktiska förutsättningarna för att utvecklas till en framgångsrik rap-poet kanske inte var dom bästa, fanns det något som var betydligt starkare; hans kärlek till hiphopen. Den första gnistan tändes i sjuårsåldern, då Petter en dag kom hem från skolan för att finna att hans äldre brorsa och hans polare, som tillhörde Sveriges första hiphop-våg, hade taggat ”Afrika Bambaataa” i färgglada throw-up bokstäver över hela Petters anslagstavla. I det ögonblicket förstod han att han hade hittat sin hemplanet, en planet där kreativitet i form av tunga beats, spottande på mickar, breakdance och graffiti utgjorde dom fyra grundläggande elementen. Upptäckten gjorde att Petter äntligen blev befriad från den akademiska underlägsenhet han känt under skoltiden och hiphopen blev därmed en livsviktig del av hans identitet.

Till en början plitades texterna ner på engelska och var starkt influerade av dom mer rutinerade förebilderna på andra sidan av Atlanten. Det skulle dröja tills Petter hade passerat tonåren och läste litteraturvetenskap innan intresset för att läsa och skriva på svenska väcktes. Det skulle visa sig vara nyckeln till framgång, då han upptäckte att närheten till modersmålet gjorde att han kunde uttrycka sin sanna identitet på ett helt annat sätt än tidigare.

I slutet av 90-talet befann sig Petter i totalt jävla mörker. Världen stod inför ett nytt milleniumskifte och Petter, som var 24 år och arbetslös, såg en dyster framtid med teknisk kollaps, krig och orättvisor, kanske till och med undergång framför sig. Till råga på allt var han hjärtekrossad. När han slutligen fick chansen att släppa sin första platta nästintill bosatte han sig tillsammans med vapendragaren Thomas Rusiak i studion och ur alla mörka visioner föddes så småningom ett av svensk hiphops bäst säljande album. I och med det tog den svenska rappen plötsligt ett avgörande kliv mot att bli accepterad av den stora massan och Petter hade satt ribban högt för kommande artister.

Sedan det första släppet har Petter gång på gång, med sitt sjätte sinne och äkthet som kompass, bevisat att han förtjänar en plats i hiphop-himlen. Andra skivan ”Bananrepubliken” levererade klubb-bangers i klass med amerikanska motsvarigheter, medan singlar från senare album, som ”Fredrik Snortare och Cecilia Synd” och ”Logiskt” har visat att Petter även kan flirta med blues såväl som pop. Något som också skiljer Petter från många andra hiphop-artister är hans texter, som skulle kunna liknas vid terapisessioner; brutalt uppriktiga och med inspiration hämtad från sitt egna liv och sin omgivning. För Petter är hiphopen ett sätt att ventilera sina känslor, vilket hörs tydligt på låtar som “Goda Dagars Magi” och “Krafter”. Denna ständiga förnyelse, framåtanda och Petters outtömliga kärlek till musiken och språket gör att han än idag är en av våra främsta artister, som den nya genrationen svenska rappare har mycket att tacka för.

Bilden nedanför är skapad av Martin Kellerman (Skaparen av seriefiguren Rocky) och Johan Thorselius.